Rörfärgkodning: ASME A13.1, ISO, BS och plaströrsfärger förklaras

Rörfärgkodningsstandarder i ett ögonkast

Två färger som ser identiska ut på ett rörställ kan betyda olika saker beroende på standarden bakom dem. Rörfärgskodning följer en av två logiker: sortera efter fara eller sortera efter innehåll.

Den amerikanska standarden, ASME A13.1, fungerar genom fara. Ett rör som transporterar naturgas och ett som transporterar väte delar samma gula etikett eftersom båda är brandfarliga. ISO 14726 och BS 1710 fungerar efter innehåll. Varje ämne får sin egen basfärg, så syror och alkalier är violetta och ånga är silvergrå oavsett hur farliga de är.

Brandskyddsledningar (röd), dricksvatten (grön) och tryckluft (blå eller ljusblå) är konsekventa över de stora systemen. Ånga, kemikalier och bränslen är där de skiljer sig åt, och det är där misstag sker i internationella projekt.

ASME A13.1 färgkarta och vad den täcker

ASME A13.1, Schema för identifiering av rörsystem , är referensen för industriella, kommersiella och institutionella byggnader i USA. Dess historia sträcker sig tillbaka till 1928, och den nuvarande upplagan är 2023. Enl. ANSI:s sammanfattning av A13.1-2023-revideringen , den utgåvan reviderade färgtabellen, utökade legendsektionen och flyttade standarden till kontinuerligt underhåll.

Varje etikett parar en bakgrundsfärg med en textfärg. Bakgrunden berättar för en arbetare om faroklassen med en blick, och legenden anger det exakta innehållet.

Ytterligare fyra kombinationer, byggda på lila, vit, grå och svart bakgrund, lämnas för att anläggningarna ska kunna definiera sig själva. Ånga hamnar oftast här, varför två anläggningar i samma stad kan markera det olika.

Standarden har också begränsningar. Det gäller inte nedgrävda rörledningar eller elektriska ledningar, så ett färgschema för ett underjordiskt nätverk måste komma någon annanstans ifrån. Avsnitt sex täcker det gapet.

ISO 14726 och BS 1710: Färg efter innehåll

Där A13.1 grupperar vätskor efter fara, ger ISO 14726 och BS 1710 varje ämnesfamilj en fast grundfärg. Vatten är grönt, ånga är silvergrå, luft är ljusblå, oljor och brännbara vätskor är bruna och syror och alkalier är violetta. Brandskyddet är rött under båda.

BS 1710 lägger till identifieringsfärger ovanpå basfärgen, applicerade som band, för att separera en tjänst från en annan inom samma familj. Två vattenlinjer kan dela en grön bas och fortfarande skiljas åt av deras band.

ISO 14726 skrevs främst för marina miljöer, så behandla den som referens för fartyg och offshorearbete snarare än en allmän anläggningsstandard. Landbaserade projekt i Storbritannien och många Commonwealth-länder tenderar att specificera BS 1710, medan amerikanska projekt specificerar A13.1.

Den praktiska skillnaden visar sig i kemisk service. En svavelsyralinje är orange under A13.1 och violett under de innehållsbaserade scheman. En operatör som flyttar mellan jobb kan felläsa en rad i exakt det ögonblick det är viktigt, så projektspecifikationen bör nämna en standard och hålla sig till den.

Etiketter, pilar och mellanrum som håller färgerna läsbara

Färg får uppmärksamhet, men legenden och pilen bär den faktiska informationen. A13.1-etiketter namnger innehållet i vanliga ord som "Kallt vatten" eller "Tryckluft", och en pil visar flödesriktningen. Farliga linjer kan lägga till en temperatur, ett tryck eller ett piktogram.

Storleksskala med röret. Mät ytterdiametern inklusive eventuell isoleringsmantel, inte det nakna röret. Ett 6-tums rör insvept i 3-tums isolering är faktiskt ett 12-tums rör för märkningsändamål.

Placeringen spelar lika stor roll som storleken. Sätt en etikett vid varje ventil, vid grenanslutningar, vid riktningsändringar, nära utrustningsanslutningar och på båda sidor av varje vägg- eller golvgenomföring. På långa raka körningar kräver publicerade riktlinjer vanligtvis en etikett var 25 till 50 fot. Vertikala rör bör ha etiketter som är läsbara från golvet eller plattformen där människor arbetar.

För en närmare titt på hur dessa regler gäller för plastsystem, se denna guide till märkning av PPR- och HDPE-system enligt ANSI/ASME A13.1 .

Färgkodning för PPR och HDPE Pipe

Plaströr ger en komplikation: själva röret är färgat, och den färgen är inte samma sak som en innehållsetikett. Ett grönt PPR-rör berättar inte för en tekniker vad som finns inuti det. Etiketten gör fortfarande det jobbet.

PPR-rör tillverkas vanligtvis i grönt, vitt eller grått, och tillverkare kan leverera anpassade färger. Praxis varierar beroende på land och installatör, vilket är anledningen varför PPR-rör tillverkas i olika färger handlar om identifiering och lokal konvention snarare än en global regel. För att bygga VVS, PPR-rör för varmt och kallt dricksvatten är ett typiskt fall där rörfärgen, etiketten och ritningarna ska stämma överens.

Polyetenrör har fastare regler. ISO 4427-2:2019 anger att blå rör, eller svarta rör med blå ränder, endast är avsedda för vatten för mänsklig konsumtion. Samma dokument noterar att gult och orange är reserverade för gasapplikationer, som faller under ISO 4437-serien. Rör för tryckavlopp och avlopp är svarta, eller svarta med bruna ränder.

Vissa leverantörer gör svart vattenrör utan ränder, som t.ex HDPE-rör för kommunal vattenförsörjning . I så fall bär etiketten och projektdokumentationen identifieringen, så kontrollera vad din specifikation kräver innan du beställer.

Markering av nedgrävt rör: Där APWA-färger gäller

När ett rör går under jorden slutar A13.1 att appliceras och en annan uppsättning färger tar över. American Public Works Association publicerar Uniform Color Code som används för att markera nedgrävda verktyg före utgrävning.

Enligt APWA guide till enhetlig tillfällig märkning av underjordiska anläggningar , koden tilldelar färger enligt följande:

• Röd för elledningar och belysningskablar
• Gul för gas, olja, ånga och petroleum
• Orange för kommunikation, larm och signalledningar
• Blå för dricksvatten
• Grönt för avlopp och avloppsledningar
• Lila för återvunnet vatten, bevattning och flytgödsel
• Vit för föreslagen utgrävning och rosa för tillfälliga undersökningsmärken

Dessa färger är för tillfälliga ytmärken som färg, flaggor och pålar, inte för rörkroppen. Trots detta dyker samma logik upp i randfärgerna på plaströret, varför en blå rand på en vattenledning och en gul på en gasledning känns bekant för lokaliserare. En nedgrävd linje som t.ex HDPE-rör för underjordiska naturgassystem förlitar sig på båda lagren: identifieringsfärgen på röret och ytmärkena placerade ovanför det innan någon gräver.

Misstag som undergräver en färgkod

De flesta märkningsfel handlar inte om att välja fel färg. De kommer från hur systemet underhålls efteråt.

• Förlitar sig enbart på färg. Vissa arbetare kan inte skilja vissa färger åt, så varje etikett behöver skrivet innehåll och en flödespil.
• Lämna etiketter oförändrade efter att en linje har omdirigerats eller ändrats. En "Dricksvatten"-etikett på ett rör som nu bär processvätska är en fara.
• Tillämpar fel standard för jurisdiktionen. Lokala räddningspersonal utbildas i sitt eget regionala system.
• Använda underdimensionerade etiketter på rör med stor diameter, eller hoppa över etiketter vid vägggenomföringar och ventiler.
• Behandla rörkroppens färg som ett substitut för en legend, särskilt på plastsystem där färgkonventionerna skiljer sig åt mellan leverantörer.

En kort skriftlig märkningsspecifikation förhindrar de flesta av dessa. Den bör namnge den styrande standarden, lista färgen för varje tjänst i anläggningen, definiera etikettformat och mellanrum och tilldela ansvar för underhåll. Lägg till etikettgranskning till varje ändringsprocess och till årliga säkerhetsinspektioner, så att märkningen förblir sann när rören ändras.